| |
Hur bör en stad se ut?
Hur ska en stad se ut för att den inte bara ska erbjuda
inhysning? Hur ska den se ut för att också vara en allmänning,
en infrastruktur för livet?
För Klas Fleming och Albert Lindhagen som planerade Stockholms innerstad
var det inget problem. De helt simpelt drog ut några gator så
fick folk haka på bäst de kunde. Resultatet blev inte så
tokigt. Åtminstone är det i dag otroligt populärt.
Från slutet av artonhundratalet tog utbildat folk över. De
hade några
käpphästar:
- För det första antog de att det var skadligt med för
mycket folk på samma ställe. De var stadsfientliga.
Främst var de rädda för arbetarna som vid den här
tiden började organisera sig och hotade med revolution. De antog
att om man spred ut dem kunde man ha dem bättre under kontroll.
- Lite senare, från trettitalet, antog man att den optimala staden
var den där lägenheterna erbjöds mest solljus. Trettitalets
stadsplaner excellerar i skisser över solinfall. Denna ensidighet
hänger antagligen ihop med kampen mot tuberkulosen som man hade
väldigt dålig förståelse av och antog bäst
bekämpades med ljus.
- Ungefär samtidigt började man ivra för funktionsseparering.
Eftersom det blir effektivare med specialisering i yrkeslivet antog
man att städerna skulle bli effektivare om man bodde på ett
ställe, arbetade på ett annat och köpte sina förnödenheter
på ett tredje, som strikt planerades efter dessa behov (några
andra behov antogs folk inte ha). Ytterligare en fördel med detta
system var att överheten då fick suverän kontroll över
allt som hände i staden, redan på ritbordsstadiet - andra
aktiviteter än de av myndigheterna godkända blev omöjliga.
Resultatet är den stad vi har idag.
Ovanstående dogmer började ifrågasättas av sexti-sjuttitalets
stadsrörelser. Den första som gjorde ett försök
att sammanfatta var en av aktivisterna i Manhattans motorvägsmotstånd,
Jane Jacobs. Hon konstaterade,
efter att ha jämfört fungerande städer med döende
förorter, att en stad behöver
- Hög folktäthet. Minst 200 personer per hektar bostadsmark
behövs. Orsaken är helt simpelt att det är folk som ger
liv åt en stad. Stockholms innerstad har ungefär 15.000 invånare
per kvkm vilket alltså är lite i underkant.
- Blandad användning. Det behövs både bostäder
och arbetsplatser, och gärna någon attraktion också,
för att ett kvarter ska leva dygnet runt. Ett matställe behöver
t.ex. både lunchgäster och middagsgäster för att
gå runt.
- Gott om gamla hus. Gamla betyder här så gamla att
hyran är låg. Gamla hus behövs för att nya och
(ännu) inte så lönsamma verksamheter ska kunna överleva.
Med bara nya hus och höga hyror klarar bara banker och andra monopol
av det, och sådana verksamheter är på sikt döende.
- Inga interna barriärer. Folk
måste kunna passera och besöka verksamheter på väg
nån annanstans. Bland annat hade Jacobs iakttagit att stadens
verksamheter börjar dö ut flera hundra meter före en
gräns vilket hon antog berodde på att de förbipasserande
där börjar bli för få.
En
recension av Jacobs bok finns här.
Såvitt vi vet har få kunnat lägga till något till
detta. Bill
Hillier har dragit slutsatsen av punkt 4 (och av egna iakttagelser)
att de mest levande platserna i en stad är de långa gatorna,
typ Drottninggatan/Norrtullsgatan och Hornsgatan som förbinder många
platser med varandra. Jacobs drog själv slutsatsen att något
av det mest blockerande som finns är alltför stora kvarter.
Och några av dagens stadsplanerare har dragit slutsatsen att det
som mer än något annat mördar dagens förorter är
Vägverkets s.k. SCAFT-normer
som gör varenda gata till en återvändsgata (samt givetvis
det ingenmansland som anses måste omge varje förortsbubbla
för att isolera den från grannarna).
Kort uttryckt skulle man kunna säga att den riktiga staden karaktäriseras
av närhet. 1900-talets pseudostad karaktäriseras av åtskillnad.
Om det är långt mellan allt undgår man konflikter, menade
funktionalisterna.
Vad de uppnådde var att konflikterna sopades under mattan och kommer
tillbaka i en ännu giftigare form: som segregation och som klimathotande
massbilism.
Hur skulle Stockholm se ut om man gjorde om det till riktig stad? Skicka
gärna förslag till oss så publicerar vi dem på
den här listan.
Läs mer i Jerker Söderlinds artikel Staden som hårdvara,
del 1 resp del
2.
Till Stadsallmänningar
|